K A F F E !


                                





















Innehållsförteckning.

     1. Inledning
     2. Bioteknisk beskrivning 
     3. Kaffiphramstællning
     4. Teorin bakom konsten att brygga 
     5. Kaffets kemi 

     6. Källförteckning





     




















1 Inledning
En av de tidigaste berättelserna, som dateras till så tidigt som 120 år
före Muhammed, berättar:

"Den store geten Bert var en dag ute i skogen och vallade sin herde
Kaldi då han plötsligt började tugga på ett rött litet bär han råkade
hitta högt upp i ett träd. Innan han visste ordet av, började han och
hans getkompisar, som även de smakat på bäret, hoppa omkring
okontrollerat och ystert.

Kaldi blev omedelbart misstänksam mot denna oprovocerade lycka och
sprang därför omedelbart till sin abbot för att avslöja vad de elaka
getterna hittat på. Abboten, som även han var en gammal get, sprang ut i
den mörka Etiopiska urkaffeskogen och plockade några av de mystiska
bären. Efter ihärdiga böner, talade Gud till honom och sade "Du skall
slå kokande vatten på bären och sedan dricka det". Abboten, som
vanligtvis somnade vid de mest opassande tillfällen,
upptäckte glatt att han nu kunde vara vaken flera minuter i sträck.
Ryktet om de undergörande bären spred sig snabbt genom rymden och
klostret fick snart namnet "Det vakna klostret"."

Ryktet om kaffets egenskaper spreds snabbt, men det dröjde så länge som
500 år innan det att man missbruka drycken på allvar. En arabisk shejk
upptäckte kaffet år 1450 och blev så till sig att han genast välsignade
det och gav det till sina undersåtar så att de orkade be även nattetid.
Han passade även på att förbjuda att kaffe fördes ut ur landet. Men
backslag fick han! Kaffet kom ändå till Europa (smuggel)  I mitten av
1600-talet öppnades det första kaffehuset i Venedig. Kaffehusen var en
företeelse som spred sig snabbt. 1660 fanns det två tusen kaffehus - och
det bara i byhålan London! Första gången kaffe kom till Sverige var 1685
då någon tog in ett halvkilo kaffe genom göteborgstullen (ingående
efterforskningar pekar mot att kaffet var av typen Gevalia mellanrost).
Här i vårt älskade fadersland användes drycken främst som medicin, men
Kalle XII, som varit på semester i Turkiet, lärde svenskarna hur man
dricker den ädla smörjan i annan egenskap än som läkemedel.

Drycken blev så populär att brännvinstillverkarna kände sig så hotade i
sin verksamhet att de, vid ett flertal tillfällen, drev igenom
kaffeförbud, men efter våldsamma folkliga protester hävdes det sista
förbudet 1822.


Att få en kopp kaffe är långt ifrån så enkelt som de flesta tycks vara
övertygade om. Till skillnad från vad många tror, växer inte kaffet i
små burkar i hyllorna på Konsum, nej det hela är långt mer komplicerat
än så.

En snabb titt i ett lexikon avslöjar: "Kaffe (coffea), ett släkte av
måraväxter med ett 50-tal småträd och buskar, de flesta i tropiska
Afrika..."




2. Bioteknisk beskrivning.

När kaffeplantan växer glatt i de Etiopiska urkaffeskogarna har den
formen av ett 5-10 meter högt träd med små knippen av vita välluktande
blommor och röda bär. Bären är små som körsbär, men till skillnad från
dem, innehåller kaffebär två kärnor, s.k. kaffebönor. De är allt som
oftast gröna och mognar efter 6 - 8 månader. 

När plantan odlas har den formen av en buske då den beskärs till en höjd
av 2 - 4 meter för att bären lättare ska kunna skördas och för att
hämnas växer plantan istället något rent våldsamt explosivt på bredden.
Kaffebuskar är klena stackare som ofta drabbas av olika sjukdomar,
framför allt bladrostsjukdomar (Att kaffebönan rostas är dock inget
tecken på sjukdom). Det är just av denna anledning, samt det faktum att
plantorna är tämligen kräsna med sin omgivning,
som kaffe inte odlas på vare sig Grönland eller Sydpolen.

Det finns tre arter av kaffe som odlas i större utsträckning än de
övriga. Dessa tre är: Coffea Arabica: Den ursprungliga arten som
härstammar från Etiopien. Tre fjärdedelar av all kaffeproduktion kommer
från detta träd. Arabica kaffet har en
mild smak och är av hög kvalitet vilket medför ett relativt högt pris.
På grund av Arabica-buskens sällsynta kräsenhet beträffande dess
omgivning, odlas denna kaffesort mestadels i Sydamerika.

Coffea Robusta (eller C. Canephora): Detta träd är mer motståndskraftigt
mot sjukdomar och dåligt klimat och odlas därför på ställen med
opålitligt klimat. Detta kaffe har dock lägre kvalitet än Arabica-kaffet
och har en bitter och frän
smak. För att kunna dricka det, blandar man det med Arabica och det
används ofta till odrickbart snabbkaffe. Fördelen med Robusta är dess
relativt höga koffeinhalt.

Coffea Liberica: Liberica-kaffet odlas i Malaysia och Guayana för lokal
konsumtion. Detta kaffe har samma egenskaper som Robusta. Cirka 1% av
världsproduktionen av kaffe är av just denna sort.

3. Kaffiphramstællning

Trots dagens avancerade tekniska framsteg, sker den mesta kaffeskörden
för hand. Skal, fruktkött och annat skräp avlägsnas med en av de två
metoder som finns och bönorna torkas. De säljs sedan vidare till
rosterier för vidare behandling. På rosterierna upphettas bönorna till
100-150 grader i 10-12 minuter, ju längre desto mörkare. Vid rostningen
bildas och frigörs de aromatiska ämnen som ger kaffet dess
karakteristiska smak och doft. Efter att bönorna rostats mals de. Hur
fint det mals beror på vilket sätt man väljer för att sedan tillaga det.

S.k. snabbkaffepulver framställs genom att man kokar kaffet och sedan,
genom att frystorka det, tar bort vatten (och smak).

I Sverige dricker vi oftast blandat kaffe, en kaffeburk kan innehålla
upp till åtta olika kaffesorter. Som bas använder man sig av s.k.
Santos-kaffe då detta har en mild och pålitlig smak. I detta blandas
sedan andra sorter för att ge den slutgiltiga
blandningen dess arom, kraft och fyllighet. 


4. Teorin bakom konsten att brygga kaffe

Det finns i dag ett stort antal olika metoder för att omvandla det
svarta pulvret till drickbar sörja. Den i Sverige vanligaste metoden är
att låta varmt vatten rinna genom ett filter innehållande kaffepulver,
malet just för detta ändamål. Denna teknik
utnyttjas av de s.k. kaffebryggarna, vilka finns att köpa i de flesta
välsorterade varuhus. Denna metoden kräver, förutom kaffepulver och
filter, kallt vatten, som sedan värms till den ideala temperaturen av
96-98 C. Att vattnet skall vara kallt
innan det värms, beror på att syrehalten är högre i kallt än i varmt
vatten. 
En bryggmetod som fått allt större gehör på sistone är med den s.k.
bistrokannan som har sitt ursprung i Frankrike. Bistrokannekaffe kräver
ett kaffe lite mer grovmalt än vanligt bryggkaffe. Ett annat
sydeuropeiskt påfund är den så kallade esspressobryggaren. I en sådan
apparat bryggs mörkrostat, mycket
finmalet kaffepulver under högt tryck. Resultatet blir ett starkt
mustigt kaffe som bör avnjutas i små mängder. 
En metod som inte kräver lika hög grad av avancerad apparatur och
teknisk färdighet är kokande av kaffe. Denna teknik praktiseras därför
mestadels långt in i de svenska urskogarna. 



5 Kaffets kemi 

Kaffe är, tillsammans med tobak, den mest komplexa röran man kan tänka
sig. Inte någon annanstans hittar man lika många olika föreningar som
just där. I kaffe har upp mot tre tusen flyktiga aromatiska föreningar
isolerats, varav endast
ett fåtal är identifierade. Totalt har sju tusen olika föreningar
isolerats. Vissa ämnesgrupper är mer betydelsefulla för kaffets arom än
andra. Bland de viktigaste grupperna kan nämnas; Svavelföreningar, är
mycket viktiga för kaffets smak och doft, trots de låga
koncentrationerna de förekommer i, ofta inte mer än ett par mikrogram
per kg kaffe. Pyrraziner, fram till i dag har över 80 föreningar
innehållande pyrrazzinringar identifierats i kaffe. Pyrrazin har en
mängd olika aromer, beroende på vilken förening det handlar om, men ofta
påminner dess arom om stekt kött eller olika grönsaker, typ majs,
potatis eller ärtor.

Pyrridiner, det finns ett 15-tal ämnen med pyrridinringar identifierade
i kaffe. Doften påminner oftast om karamell eller nöt, men vissa
föreningar har en stark skämd doft. Pyrroler, mycket oklart vilken arom
de egentligen har, men alla är överens om att de har en stor skuld till
kaffets arom. Oxazoler, ett 30-tal identifierade i kaffe, har en söt,
nötig och grön arom. Hur grön luktar bör ni fråga en expert på området. 
Furaner, finns hur många som helst i kaffe, dess arom är ungefär hur som
helst. De flesta furaner har grön, rostad, nötig eller grönsaksliknande
odör. I mörkrostat kaffe är det framför allt furfurylalkohol som ger
kaffet dess speciella bittra och brända smak. 

Aldehyder, finns framför allt i nyrostat kaffe, men på grund av dess
flyktighet försvinner de fort. De aldehyder som trots allt finns kvar i
kaffet har en lätt, fruktig arom.

Ketoner, har oftast söta, fruktiga eller lätt brända aromer. Finns
massor i kaffe.
Fenoler, finns i låga koncentrationer, vilka ökar med rostningsgraden.
Deras arom är rökig, bränd och bitter. Högsta koncentrationen finns i
Robusta-kaffe.
Dessutom finns alltså en salig massa andra fina ämnen i kaffet. Ämnen
med särskilda fysiologiska effekter kan vi nämna 9.















 Källförteckning

Vår kokbok, 15:e upplagan, 1989, Kooperativa förbundet
Kaffe - Historien om en sägenomspunnen handelsvara, Svensk Kaffe
Information, 1993
Bra Böckers Lexikon, 1978
Coffe: Volume 1 - Chemistry, R.J. Clarke & R Macuae
Kaffe - Stark dryck med svaga biverkningar, Lena Carlsson, Kemisk
tidskrift 1-84
Kaffetåren den bästa drogen, Mikael Ahlvin, Forskning och framsteg 3-84